Det kom ett förslag från en poet här om att bedja tillsammans med ett pastorspar över ett vykort såsom apostlarna gjorde med "dukar och skört"och sända Ulla som en personlig omsorg och något konkret. Kortet visade den välkända bilden om fotspåren i sanden som först visar två personers fötter med senare bara en person fötter då den hjälpbehövande blev buren av Gud i den svåraste stunden.

Ulla blev oändligt glad för denna gest från oss och hälsar och tackar på det varmaste samt ett stort tack till alla dem som sänt personliga hälsningar. Hon blir djupt rörd och tacksam över all omsorg och kärlek.

Ullas tumörer har ej backat men heller inte växt mera.

Hon håller på att undersöka möljigheterna till hjälpmedel så att hon kunde använda datorn igen för att nå oss den vägen. Hon är dock mycket svag och yr med blödningar i huden av strål och cellgiftsbehandling samt av kortisonet.

Ulla önskar att jag ska säga precis som det är och att hon samtalar med sin mamma i det himmelska om att "nu är det hög tid för ett mirakel". Humorn och den alltid så sprudlande spontaniteten är det inget fel på mitt i all smärta och sorg.

Hennes goda vän på orten som bland annat hjälper henne med bankärenden kom precis då vi samtalade så då fick vi sluta för denna gång men hann ju ändå med att förmedla det viktigaste.