Bara gå

hur isande tomrum ljuder
när ekot av trötta samveten

böjda ryggar talar inte
ler inte heller

så ofta

de reser ragg och
väntar

 

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 360 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-02-12 00:08

Skriv ut
Spara som PDF

papillon Och djupt nere, nästan ohörbar en morrning...... 2010-02-14

Berit Robin Lagerholm Klartkortfullt färgar du här starka bilder min fina Carola 2010-02-14

Bodil Sandberg Det här är sanningarnas sanning så poetiskt snyggt satt på pränt!!!sparas 2010-02-14

Anna* Suveränt gestaltat! Du är en mästare på att skriva kort och koncist! Bra! 2010-02-12

Ulf Lagerholm det brukar nästan helt och hållet glömmas bort, detta med att människan är en primat, ett djur, att vi väldigt ofta reagerar just primitivt, uppvisar sidor som är ljusår från bilden där människan målas upp som något totalt överlägset vad gäller social och psykologisk förmåga, den här slingan talar om något helt annat starkt och effektivt språk ryms här på några få korta rader 2010-02-12

stenen/ Yv Ericsson jag ser ett hundjur framför mig. typ hyena. i den possitionen. han är rädd och osäker. beredd att gå till atack. men sådana kan ibland le. för att försöka rädda situationen. allt detta i det tomma isande landskapet. jaa. det va vad stenen såg. mycket bra! stenmärks! 2010-02-12

Gunnel André Minimalistisk thriller! 2010-02-12

Yrre Å, vet inte hur jag ska utrycka mig men du har fått mig att bäva! Bra!! 2010-02-12

Catharina Edin Giller verkligen denna! 'böjda ryggar talar inte', helt rakt på sak. 2010-02-12

Lavinia Röd Usch, vilken förtätad stämning du beskriver så talande! Bra skrivet! (Tur att man inte är där) 2010-02-12