Jag var nyduschad och kröp ner hos dig igen, några minuter bara. Din kropp var varm och trött från natten, min fuktig och kall. Du höll mig och doftade min renhet från en tvål av rosor. Jag smakade sältan på din kind med min tunga.

När du somnat om gled jag ur din famn och smög på tå fram till garderoben. Valde kläder för dagen. En kavaj för en viktig intervju, jag ser äldre ut då. Drog på mig skorna och handen stoppade vid kylan på mitt dörrhandtag. Vände mig om och såg dig ligga där alldeles stilla bland vita textiler. Det var då leendet kom.

Du var vacker. Såg så liten ut bland alla kuddar och - slog det mig - orörd. Tassade nära. För att ta på dig igen. Känna din hud som min och smeka dig rörd. Berörd. Du slog upp ögonen utan att rycka till och du log. Vi log och du mumlade sömnigt "vad fin du är".

När jag kysste dig hejdå mötte du mina läppar.

Utanför dörren spred sig leendet för varje steg. Kände så starkt att du var min. Ja, du var faktiskt min lite grand.

***

Sen hände allt. Du vet. Och du var inte längre min. Alls.

***

Jag slutade le. Försökte glömma att du levde och tyckte mig lyckas ganska bra. Tills nu.

Stockholm är så litet. För litet. Och jag hör ditt namn igen. De talar om dig som att du finns. Vilket du gör. Trodde bara att jag förträngde bättre än så. Än dig. De skrattar åt saker du sagt. Jag sitter tyst och till slut frågar de varför jag vet vem du är. Försöker slingra mig men blicken flackar alldeles för uppenbart.

Du gör mig ännu så fysiskt arg. Och jag kokar.

Inte för att du lever eller ens för all sorg. Inte heller för alla blåmärken med vilka du smyckade min hud. Jag kokar för att jag saknar dig. Vill inte höra att Bigbrother-Malin fnittrade i din famn klockan fyra i lördagsnatt, att du följde henne hem. Det gör för ont att veta och påtvingar känslor jag så omsorgsfullt gömt. En saknad jag stuvat undan och en svartsjuka jag kämpat med att förneka.

Du fick mitt sista leende och på det la du beslag.

Så jag behöver inte veta att du återanvänder det innanför andra väggar. Att du kysser, smeker, vidrör annan hud. Låt mig slippa bli påmind om din existens. För jag vill fortfarande ha dig. Trots allt. Och jag skäms.

***

För. Ändå vill jag. Att du. Ska. Krypa ner hos mig igen.