Rullande, gnistrande, så rinner de så sakta
ned för min kind fyller min bäck med känslor.

Havets våldsamma vågor
slår mot mitt inre rum
smärtan gör sig påmind
blodet sipprar ur hjärtat.

Jag känner smärtan
vänder min tanke inåt
frågar smärtan:

"Vad vill du mig?"

"Varför ger du mig alla dessa vilsna känslor?"

Släpp mig,
låt mig gå min väg.

Smärtfria stunder
ger mig andningen
fri och lätt
då finner jag glädjen
orkar ta mig vidare
mot de mål som väntar.