DÄR...lämnad på perrongen, som en seveneleven påse fladdrar jag iväg när nästa tåg susar tre minuter försenat förbi...

- VEM FAN ÄR DU?...jävla tattare...skriker vinden i mitt öra, och jag för mig ned i skiten lika fort som du penitrerade min hjärna!
Kvart i sju...
KVART I SJU...stod du där väntande på en repeterad kommentar, medan diset åt upp varje sentimental cell i min kropp...Tror du så jävla naivt att jag ser dig med andra ögon. TROR DU!!...att någon har stoppat in andra ögonglober i mitt ansikte?...

Min dumhet överträffades bara av din meningslöshet. Båda stod där som två felparkerade själar och stirrade in i blickar fyllda av svärta...

...........JAG---
ÄR....... BARA---
---EN IDIOT.............
....NÄR---
...JAG---
.....................ERKÄNNER!!!

Men så långt gick vi inte. För precis när jag skulle gå, vänder du på din ryggtavla och klev ombord tåget tre minuter innan!..
- VEM FAN ÄR DU?...jävla tattare...ekade det likt en rundgång med överilat ljud runt hela perrongen...
Jag kände hur asfaltsvälten tryckte ned mig i smutsen, och hur känslorna flöt likt en antiberusning och kroppen började sakta hata sig själv...
För mitt erkännande var en omöjlighet... Jag lät hellre välten pressa ned mig till tvådimensionell storlek innan jag skulle yppa någon form av bekännelse...

Jag var en korkad flaska med oönskat innehåll... Och min förhatliga stolthet fick mig ännu en gång på fall...
för jag är bara en idiot när jag erkänner!!!

Tre minuter försenad springer jag ned för de rullande trapporna, och jag känner hur själen står still men min kropp flyttas i ultrarapid... Jag ser bara ett dis framför mig... Och inser att förlusten måste bytas mot en ny förväntad förlust...

För jag var fastklamrad, inhägnad och utelåst... Kontakten med mig själv var ojordad och på gränsen till kortslutning...

...............................DEN ENDA MENINGEN!...---...---...---

Var att försöka hitta ut ur sin layrint som egentligen inte hade någon utgång... Denna omöjlighet blev kroniskt mitt fall i ett liv kantrat med förluster. Jag var bara ett erkännande ifrån att vända på logiken...

LÄNGRE ÄN SÅ...kom jag aldrig!..
på tre... minuter...
---