Jag lämnar den här världen

ibland i mina tankar

då tar det parallella

mig i sina armar

där finns många

famnar (varma)

att vila i





ibland när jag ska skriva

finns inget där att fånga

för allting är helt trassligt

som om det finns en tråd

att nysta upp och reda ut

för allting är för djupt

och ingenting är vettigt

när tankarna försvinner

och nya dyker upp


jag måste vara ren

för att kunna tänka

nu känner jag mig full

fylld av nässeltråd


en sån som sticks och skaver


i kroppens inre hörn

där jag försöker leta

men inte kommer åt


ta bort den


låt den stanna



drömmen
är mitt liv


livet
är min dröm





tanken är min kraft



eller mitt förfall



viljan är min

du är en idiot

jag är inte din

du släpp mig nu


ditt grepp om min arm

känner jag än

trots att du inte är här

din hand i min trosa

en yrvaken jag

så fel

men ändå helt okej


mitt eget liv är mitt

jag bestämmer över det

men du drar med mig ner

vem är du?

din skit

du jag älskar dig

men hatar dig

jag känner dig

men ändå inte

du känner inte mig

men ändå.


Vi är vackra tillsammans

djupa båda två

men om jag vore du

skulle jag inte stå ut

du är så mörk inuti

jag var en gång förut


men nu är jag en lyckans ost

men du gör mig till mögelost

jag vill inte

jag vill

jag vill inte ha dig

men du vill så förbannat mycket ha mig

jävla du

kärleken är ond