03.57

Sömnigt slutar molnen gäspa
när jag lägger mig till sängs.
De är svarta för att natten är här.

I rummet är det också mörkt

och under mina ögonlock

Det borde svida av trötthet

men allt som känns är den där lilla vinden

av lycka eller rastlöshet i magen


Minnen blandas med drömmar
Och önskningar som aldrig kan bli sanna

annat än här.

Här är de sanna,
här är de verklighet

I mitt svarta rum
med de svarta molnen utanför


När ska sömnen komma?


Det är så skönt när den rövar bort mig
någon
annan
stans .

Där mina egna tankar inte kan styra.

Bara undermedvetet virrvarr av lösryckta trådar.



Jag ler i mörkret


För jag tänker på sommaren.

Och den där älvan som dansade med mina sinnen.

Vissa gånger går allt som det ska
och kontakten är obrytbar.

Min egen värld finns på riktigt.


När ska sömnen komma?


Genom ett snår av känslor
tar jag mig fram,
men vet inte vad som finns i slutet.
Det är själva tjusningen
att i slutet slutar allt,
men ändå är det vad vi söker

Jag letar efter sömnen
och fumlar runt i täcket

Lägger mig på mage
och blundar en kort stund

Snarket genom väggen
är vulkaner genom elden

Utanför finns gatlyktor
och iskristall av guld

Och här inne är mörkret,
i väntan på en dröm.