blickarna returnerades desperat
flodmängder av gråt
så lidelsefullt och uppenbart
när läpparna ljuder förlåt

så genomtänkt vidunderligt
att skeppas ut från strand
så lärorikt söndrigt
att klippa alla döende band

hur kan enkelheten spridas
när tomhet fyller tornrum
när ondskan börjar smidas
och orden ljuder stum

resultatet av två tomma själar
där likgiltigheten förföljer
försjunkna kärleksträlar
och ljuset sig döljer

nyklarna är kastade
blickarna är döda
hoppen är förkastade
och svärtan vår gröda

en dimma är ängslighet fångade
med strimmor av älskat ljus
argumenten påpassligt förångade
med förälskelselängtan som rus

vi står där apatiskt tafatta
frukten av ett absurdum
vi är i tårfloden bosatta
med blickar från låsta tornrum

krossad under naiva drömmar
med bortslaget hopp om försoning
är vi två bortslitna sömmar
i de tomma själars boning