själens fönster möter mig här inuti
rädslan spelar mig ett spratt jag inte förstår


skuggsidorna försvinner


ramlar överbord någonstans där borta
försvinner
med egna andetag
sluter jag mig själv stänger allt utanför


rädslan biter mig under min hud


fönstret i min själ spricker sönder
tårarna växlar mönster där himlen bor


flödet tar inte stopp här nu inte alls nu


andetagen blir tyngre och tyngre
lova mig stjärnornas tid bortom bergens horisont
precis där vackraste av frön blommar ut


inuti
skuggsidorna försvinner
lova mig...