det är så lätt att vara människa
när solen når mina ögon
och vinden är stilla

det är så lätt att titta på himlen
då lätta moln dansar
och stjärnor glimma

just då är det oändlighet
som havet möter himlen
just då känns nåden stor

det är så svårt att vara människa
när nätter är långa
och tankar väcker ljuset

det är så svårt att se all orättvisa
när världen skriker
och människor lider

just då är domen hård
som att det inte alls finns
nån hand som håller om

det är så lätt att vara människa
när målen möter verklighet
och kärleken blommar

det är så lätt att se livet leka
då ändlöshet andas
och skänker lätta steg

det är så svårt att vara människa
när ensamheten knackar
och sjukdom intar liv

det är så svårt att greppa allt
när förståndet tryter
och stänger öppna dörrar

det är så lätt att vara människa
då vägen får vara ljuset
även i mörka gränder

det är så lätt att släppa in
den som älskar oavbrutet
och skänker tröst till tårar

det är svårt att vara arvinge
till skaparens mästarhand
då skuggan förföljer

det är så lätt att säga ja
till mästerens beskydd
på människans solkiga väg

då vinner även nederlag seger