Så länge jag orkar
innan hjärtats låga
slocknar ska min vilja
driva framåt

kroppen och anden.

Så länge jag orkar
ska jag kämpa för
stundens ofullkomliga
fullkomlighet

Så länge jag orkar
vill jag kunna inspirera

likt vårens tid då tjälen
tinar och vatten värms upp

då frusna tårar möter
kärlekens värme

då blommorna och träden
genom daggens kraft
får näring och sakta blomstrar

. . . och om jag inte kan

om tiden har hunnit ikapp
mig . . . då vill jag kunna stå
för allt jag trodde och kämpade för

en inspirerande symbol
av livets glädje och vedermödor
vill jag vara . . .

när de första snöflingorna
av vindens smekning
dansandes faller till marken
och vemodet gör sin entré
drömmen om blomstertiden
ska bli väktaren av hjärtats låga.

Så länge jag orkar . . .