De virvlar snabbt. Tankarna. Och i mitt inre centrifugeras natten. Stunden.

Jag.

Kramar ut tystnaden och hänger orden på tork. Sorterar och parar ihop smekningar med händer och leenden med andningsuppehåll. Flämtningar.

För jag måste förstå. Jag måste förstå.

Mig.

Dig.

Vem?

Jag bara.

Måste förstå.

Annars kommer jag att falla. Utan dig för du faller aldrig. Du lyfter. Svävar högt. Och jag, jag vill lyfta med dig. Inför dig. Kanske bort. Från dig. Flyga. Jag vill flyga. Med.

Dig.

Är det att falla?

Faller jag?

Får inte. Falla.

Förvirringen total.

Vad jag vet är att jag är vackrare i din närhet. Huden lenare, magen platt. Smalare. Till dina ord, under din tyngd och vid dina läppar förvandlas jag. Förändras. Till det bättre. Något så mycket bättre. Som jag älskar. Du älskar. Med.

Men vad?

Vad blir jag intill din nakna hud?

Jag vet ju bara att jag ler. Till och med när du går stramar mina läppar. Uppåt. Glittrar mina ögon. För att jag vet. Att du var min en natt, en stund. Min. Och minnen av din kropp, dina händer i mitt hår och mina skrik som måste ha stört grannen ekar.

Förlåt.

Men det var du. Du som fick mig att skrika så.

Varför?

Reagerar min kropp så starkt på din beröring?

Jag vet ju bara att du får den att skaka så. Så. Så. Så kraftigt. Okontrollerat. Endast du. Lyckas. Med dina gästspel för jag antar att det är vad de är. Nätterna. Gästspel. Korta, intensiva och övergående.

Endast?

Ja.

Inser jag?

Verkligen. Det?

Att jag låter dig dikterar ljudlösa villkor. Som jag följer. Slaviskt. För att få ligga nära. Fyllas av dig, din doft och andedräkt. Är det okej? Om jag liksom vet.

Nej.

Eller jo.

Måste vara.

Okej.

Men.

Det är bara det att det värker lite grand. Inte i hjärtat. Utan i lungorna då min bröstkorg trycker in och revbenen punkterar. Som pilar. Varje gång du går och leendet svalnat. För med dig kan jag andas. Då gör det inte ont. Alls. Att andas. Leva.

Det är väl bara det.

Bara.

För inte skulle väl jag. Falla?

Aldrig.

Nej. Nej. Nej.

Det är ju bara det.


Att du...



Just du.



...finns...