Stjärnorna över träden har tänds
du är så långt borta fastän i min hand
men tiden har suddat ut minnet av din röst.
Vi börjar om igen, som om inget hänt.

Den gråkalla vinden
har blött ner min hud.
Benmärgsisande kyla
har kvävt min själ.

Tv:n visar svartvitt,
en repris ingen missar.
De säger:
"Speglar du dig aldrig i livet
eller ser du inte fågeln inlåst i ditt bröst?"

Se dig inte som en soldat
att offras för vänners konstruerade kamp.
Radioskugga,
vi lyssnar noga.
De säger:
"Det är svårt att försvara ett annat land
när det är krig i ens eget."

Rastlösheten ligger väl nära tillhands
i en värld där systemet kräver arbetslöshet
för att vara i balans.
Vi behöver inte se,
inte höra,
vi vet:
"Hårdare tider kräver ärligare svar,
så dölj sanningen om de som blev kvar."


Svarta tysta änkor
sörjer vid tusen glömda hjältars grav
där låg du,
där stod jag.