Blåslagen
av isiga knytnävar
reser hon sig
om
och
om igen.

tårade asfaltsögon
blont gräsrufs
skakar
sin kropp i frossa

Trycks
ned på knän
vägrar be
men sjunger
till sanden och bladen
reser sig
våren
med syster sommarvärme
i släptåg

Då vet vi
att istappars
diamanter
bara är en viskning av evighet

Men tills dess
gråter asfalsögon
strida vintertårar.