dina andetag
de hörs igenom
min fastfrusna kropp

din ord slukar mitt sinne
och förmedlar ett
osannolikt hopp


dina blickar
borrar sig genom
all världens grå betong

din värmande beröring
förtvinar mig ur min
förbannade kokong

för när du blundar och tittar bort
när du flyr från askan av mitt verk
förångas jag av min tanke blott
kvar är ett helvetiskt huvudvärk

ditt leende
spricker upp de täta
moln ovanför

din doft
öppnar de portar där
oblida tankar dör

din smekning når
min utblottade och
utsvultna själ

din utstrålning torkar
ut mina tårar av ett
fabricerat farväl

när blott din ryggtavla är min syn
borta är fyrverkeriet från min blick
lämnad att självdö i själsbryn
när du stängde dörren och gick

jag är besatt
av dina färger och
din uppenbarelse

jag är styrd av
de känslor förmedlade
av din människovarelse


jag är forlorad i din
själ likt en besprutad
parasit

jag är din följeslagare och
en uttjänt och förvillad
likviditetskredit

ty min lycka enbart värderas av din handling
blott sårar jag mig av ord hämtat av rakblad
krossad under djupa fåror av en medling
för utan dig finns inte mitt fixerade jag

den hemsöker, den förblindar
och omöjliggör

den destruerar, den raserar
och förför


jag.. en död levande
sargad och
förstörd

jag..en spillra av en
falnande och snart
döende glöd