Det här är en hyllning. Till alla starka, vackra kvinnor därute.

Till alla mödrar, systrar, döttrar. Till alla er mammor som vet hur mycket styrka och kärlek som krävs för att föda och fostra ett barn. Till alla er kvinnor som vill ha barn men lever med sorgen att inte bli förunnade det. Till alla er som någon gång förlorat ett barn men fortsätter att välja livet. Till alla er kvinnor som har modet att välja bort barn och ständigt får försvara ert val för er omgivning. Till alla er ensamma kvinnor som längtar efter kärleken. Till alla er som väljer ensamheten. Till alla er som kämpar på med tvåsamhetens mödor och glädjestunder. Till alla er som förtvivlat försöker bryta er ut ur en destruktiv tvåsamhet.

Jag har haft ynnesten att uppleva stödet från två av er under mitt sista barns födelse. Och glömmer jag allt annat i mitt liv, så kommer jag alltid minnas er. Ni torkade min panna. Ni höll min hand. Ni vek inte från min sida. Ni fick mig att skratta mitt i smärtan. Ni delade min glädje. Ni delade också min vrede och sorg. Ni klippte navelsträngen på min dotter och välkomnade henne. Ni är hennes stjärnemödrar och hon bär era namn.

Det här är en hyllning. Till oss kvinnor. Vi är ett segt, starkt och vackert folk. Vi bryts inte, vi böjer oss och reser oss igen mot ljuset. Vi faller ner i avgrunden och kravlar oss upp igen. Vi tar oss över de högsta berg. Vi tar oss över de djupaste vatten. Vi väljer livet.

Låt oss lovorda varandra. Låt oss hylla varandra. Låt oss stötta varandra. Vi är alla mödrar, systrar, döttrar. Vi är alla valkyrior, änglar, häxor, urmödrar, älskarinnor, bitcher, helgon, martyrer, amazoner. Vi är alla kvinnor. Vi är alla en. Vi är kraften. Vi är livet. Vi är pulsen.

Jag sjunger kvinnans lov. Kom sjung med mig.