Kärlek? Ja, för fan. Vi har den skottkärrevis, lådvis, i lösvikt eller i gross. I parti och minut. Solvarm, lätt urvattnad, regnbågsfärgad, åskmolnsgrå, nyklipptgräsdoftande, myskoxig, skogstokig. Vi har den i alla former och storlekar. Vi har den förresten i alla humör också. Vi har den i modell Argbigga, Fnittertippa, Virrpanna, Bitch, Snorunge, Busfrö, Ungjäkel... you name it, we got it. Den är billig och den är dyr som fan, allt-i-ett liksom. Som ett party-kit. Ibland är den Nästan Osynlig Kärlek, lite lätt dimslöjsgråfärgad, vardagstjatig och skällig som en bjäbbig chihuahua. Ibland är den Bulleråbång-Kärlek, som smällande kastrull-lock, i vackert blåfärgad emalj. Asgarvekärleken, den är fin, sprakande neonfärger, rosalilagröngulturkos. Den sirligaste, Smekalätt-Kärleken... som ett litet pekfinger mot Tröttamammans kind. Den Kärleken.