Med några korta fraser
väl inövade
så kyliga
att det tipptappade
frysrysningar
längs hela ryggraden
lät du mig veta
utan att få mig att förstå
att du egentligen aldrig älskat
mig
men att du älskade
henne
eftersom hon var så underbar
och så mycket bättre för dig
än jag någonsin hade varit

jag sökte i din blick
men där fanns bara platthet
tomhet
inget
efter nio år
fanns där inget alls
inga minnen
ingen värme
alls
inget alls
efter nio år

nio år
två barn
ett tredje på väg
tog slut
försvann för dig
på tre veckor

på tre veckor
visste du
med största säkerhet
att de tre veckorna
var värda så mycket mer
än nio år
två barn
och ett tredje på väg

du drog ut stilettrösten
ur min vackra bebismage
gav mig en sista ickeblick
sa
jag hämtar resten i veckan

du snubblade
över mitt tappade ansikte
på vägen ut
och klev rakt över
de nio åren
som låg kastade på golvet

jag stod kvar
tafatt
med mina nio år
två barn
och det tredje på väg
och visste inte riktigt
var jag skulle göra av alltihop
var gör man av nio år
och två barn
och ett tredje på väg
som någon liksom kastat ifrån sig?

jag vet fortfarande inte riktigt
jag behöll dem
vårdade dem

sorgfågel
stillade så småningom
sina grå vingar
landade tryggt
återuppstod
andlöst färgsprakande
såsom Fenix

tre månader höll det
som var så mycket bättre

du har inget kvar
jag har fortfarande
nio år
och numera tre barn

och jag har mig
det har inte du
du har aldrig mera mig

min styrka vet inga gränser
min blick blir aldrig nånsin tom
ur smärta föds liv

ger dig mitt tysta tack
för nio år
tre barn
och smärtan

det har gått tre år
du lever fortfarande
med tomhet i blicken
ett utanpåliv

jag är livet

jag är kärleken

och kärleken

kan aldrig
nånsin
dö