lever jag den sorgsna kärleken
ohållbara tvetydigheten
verkligheten
jag inte ville se
jävligt förbannad, le
kanske måste gå nu
du
kanske måste

har aldrig funnit.
brunnit förr.
förälskat.
vill inte gå nu.
vill du.

en bunden vers ett barn en ring
du, den fria versen
av familjen ingenting
jag, full av jävla hat
nej sorg
sorg sorg sorg

kommer inte längre
på min stig
intrig tystnad
aldrig det slutar utan ånger
klagosånger minner om stunder
vår vers satt punkt och pricka
på var streck
strukit under
förbannelse och tårar
svårare
kan det inte vara

sedan svara
du mig...

-nej

tystnad i timmar
svimma´ jag där
just då
på är datorn jag stirrar
ord flyter ut på skärmen
den väser
jag läser
skriver
river
vrider ansiktet i handen
den kalla handen
han. den.
jag brinner för
hör han
mitt hjärta slits
bit för bit
av kommande beslut
stanna
sakna
vakna
tom

lämna
sakna
finna
hinna

.