önskar vi kunde vara dom okomplicerade, dom i trygghet
enade i förbund och avtal
önskar jag kunde texta vackra ord på väggen
som du kunde förstå, kanske bara förnimma
du kunde smaka på dom en stund och sen försvinna
på mig, under glöd
jag kunde ge dig livet igen
det du tror du tappat
som du är rädd att förlora

vi ser inte längre vart vi ska gå
förstå min själ i denna livets strid
så naken i tyngdlös smärta
när vi brann i ett, likt en individ
försvann vi då i aska och stoft
det kunde fått vara jag eller
"fan fan fan det skulle vart du"
från början vi två
det är allt jag önskat mig och du tror att jag vill hindra dig
jag är skör, bränner av missiler mot mina bundsförvanter
tror att dom vill mig illa, så trist
jag vet inte om jag gillar det här längre
rummet blir trängre
vakumförpackad är jag
syrebrist

stirrar mot virvlarna och dras med
inte längre finns gnistan där i ljusskygga ögon
klipp kanten på plasten någon gång
hör mig dra det djupa andetaget
av kärleken som mig fattats
ge mig luft utan slott
ett glas vin och en knastrande tagg
kanske det är verklighet nog för mig
kanske inte finns något så vackert som morgondagg