blott en optimist i kylan så
hör en vårröst tala
där solens längtan ska förgå
och ger värme till oss svala

ty tanke isar med sommarvind
där snökristallen faller
där bekomme en rosad kind
bakom glödande värmegaller

tankar forsar under tunga isar
där omöjliga vyer blänker
där ljumhet med kvicksilvret förvisar
och sommarnatten den kränker

vi äro samlade runt vinterdimma
och längtan växer utan nåd
när vi solljuset kan förnimma
blir blott värmen vårt villebråd

vi äro blott en gräns ifrån
att uppleva sommarsagan
där sommarkänslan är bersån
och ekot är från vinterklagan