Tänk om det kunde räcka
att bara se sig i spegeln
med ömma blickar och varma léenden
om det räckte att bara kyssa sin egen hud
och pilla varsamt med sitt eget hår

Tänk om det kunde värma lika mycket
om man sade att man älskar sig själv
istället för att behöva höra det från någon annan
om man kunde bli lika lycklig
för en självskriven kärleksdikt om sig själv

Att vara utan behov av andras kärlek
och endast älska sig själv
skulle betyda fullständig trygghet
Aldrig behöva vara rädd att mista någon
eller någonsin drunkna i sorg

Men när jag tänker efter
Vad vore världen utan kärlek mellan individer?
om allt endast cirkulerade kring en själv
Likgiltigheten skulle lägga sig som ett täcke över världen
och endast lämna efter sig en färglös mörk avgrund

Vart skulle berusningen komma ifrån
om det inte existerade någon samhörighet
och ingenting att kämpa för?
om jakten och begäret slutade råda i oss
och vi varken kunde känna lycka eller sorg?


VAD vore vi då?