Och i livet, där jag antas delta. Där min plats är given men ändå tagen.

Där i varje utandning själ jag energi.

Och i mörkret, där vi möts i kyssar. Där vi slåss med vapen, där tjuvarna samlas för att byta sitt syre.

Där vet jag att min fråga får ett svar, att min värme betyder något för någon.


Sen, i ordet. I betoningen, fick vi kraft.

Att ta steget från våra måsten. Att bestrida det som ses som givet. Som ses som ditt, det som lika gärna kan vara mitt.

Att våga blöda.


Där, i striden, lever jag.