I jakten andas jag häftigt och slänger mig ut från klippor

Jag blöder andras blod och sjunger vilda visor

Regnet som faller är en förljugen kappa

Kylan stänker ner min kropp och näsan upptäcker dofter jag åstadkommit


Min jakt har blivit en flykt som för mig mot kuperad mark

Ständigt blickar jag uppåt i en drömlik ansträngning

Och i denna längtan hittar jag bara kaos


Vilsen och stum släpar jag mig ut på vägar av besked

Jag måste hitta min mening


På broar av betong tar jag de vackraste beslut

I ett rus av rädsla balanserar jag på gränsen till det sista

Men när solen spelar sin sista sång hittar jag de vilsna klanger som väcker

musiken i mig


I ett skimmer har jag hittat hem