Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

till akutvaktmästarna




svart ambulans

 

jag kör en svart blank

ambulans, de har byggt delar av

vägen i ett sprucket berg

nära radonet i spåren av andra

kan man vända, nej ingen vändplan

på taket vispar månljus

det bär utför, ut

nu syns

fjorton upplysta fönster

fasaden är ännu osynlig

 

båten i hamn, båten i hamn

fyra i samma sal

väggar som draperier, det är draperier

dioder små skruvar håller ihop organet

rena fönster

en dröm om skog

eller doften av den

 

operationssköterskan har en stav

hon är ensam, ringer nya samtal

till icke talande, för in guldet

i gamla tänder

 

någon tvättar den svarta blanka

ambulansen

vem tvättaren är vet jag inte

 

jag sover på dagen

i ett mörkt rum

ligger kroppen

av en släkt lampa

 

jag vet

hur krossad människa

luktar i annans näsa

akutvaktmästaren tar hissen

ner till gångar

sjukhus svävar på äventyr

tänk

det finns ett rum för nyss levande

alldeles nydöda

 

en gul svan, barnet badar

 

orkar ni öppna dörren

orkar ni hålla upp dörren

för dem som inte

kan öppna dörren

 

båten glider sakta över köttet

båt mot hamn, båt mot hamn

pulsmätaren, din figur

som förloras

in i det tjocka

 

dyk i eget hav

flicka, ta på dig själv

männen ska inte göra det bättre

 

tåget, vagnarna

banvallen är en ryggrad över åkern

blinda sädesslag

de lär oss inte

hur mycket stål

som bärs genom

böjda kroppar

 

signalen går, tvättaren

för in en tops

rengör i förgasarens membran

farlig rök har synts

från de dödas front




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 984 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-03-08 21:05



Bookmark and Share


  Johan Bergstjärna VIP
Som en livlig dröm... som flimrar förbi ... får en obehaglig känsla av sjukhus... men känner doften av skog, och ser badande barn & gula svanar... så det finns trots allt hopp i denna dikt.
2010-03-22

  Nina V A
ahhh hur du blandar/landar i livskitteln och fogar dess rörelse, det finns delar man lyfter/vänder - radonet och dess tunna utslag i blåbetongen - man byggde med block på block - det bär utför och vi lyser allihop när vi faller - våningsplan för våningsplan och prioritet i larm - någon är skadad, alla är skadade - akut !

fasader och båtar, det finns en hamn med fundament man aldrig vill halka intill, hur skall man älska när platsen är någon annans


signaler och vi springer över vinner någon annan
en ambulans igenom vårat kvarter igenom andras
det finns en skillnad i hur vi draperar lik

fyra i samma sal och fjorton upplysta fönster
vi spricker




vem tar nästa call




och jag kan inte annat än säga




gillar
2010-03-20

  Jazz-75
Den här var så mycket av så stort att jag måste spara!!
2010-03-18

  Bjarne Nordbö
Att läsa dig berör mig alltid fysiskt. Det blir puls , blodtryck och hela rullstolsfabriken med en andning. Sedan det stilla. Omläsning. Och jag är alltid en bit längre fram. Tror jag. Än jag var.
2010-03-13

  Per Teofilusson
fan vad j läser ofokuserat, påminn mig om jag inte återkommer på riktigt! Gillar d lilla j ser.
2010-03-11

  Anna Frölander
Att läsa detta är att dras in i texten och vara där och komma ut omtumlad på andra sidan. Din text har ett väldigt fint flyt och i början följer den, låt mig säga, en rak linje för att sedan övergå till att föra in bilder utanför den byggnad där centreringen finns. Det blir större. Sväller ut och in i alla gömslen. Jag håller med Nina om hur fantastiskt fint du blandar vasst och ömt med skarpt och mjukt. Du vet ju redan att jag tycker att du är en av de bästa, att din poesi är så närvarande. Det är märkligt med den gula svanen, hur den bilden liksom fladdrar förbi och etsar sig fast.

”orkar ni öppna dörren
orkar ni hålla upp dörren
för dem som inte
kan öppna dörren”
2010-03-11

  Nina Ahlzén
som vanligt är du vass och öm, skarp och mjuk. Jag fastnar också för dörrarna, men;"..dyk i eget hav

flicka, ta på dig själv

männen ska inte göra det bättre.." gör mig gråtfärdig. Har sagt det förr; din blick på samhällskroppen är fenomenal. Tack.
2010-03-10

  Gunnar Odhner
Som en svart-vit film med bilder som är svåra att hålla ifrån sig, som etsar sig fast. Tycker om mycket, mest raderna:

orkar ni öppna dörren



orkar ni hålla upp dörren



för dem som inte



kan öppna dörren
2010-03-10

  kråkan VIP
bra va detta..tack
2010-03-09

  Lena Renman
Säger bara " farlig gas..."
Som vanligt mästerlig samtidsskildring

Lena
2010-03-08

    ej medlem längre
En spännade resa i dödens korridorer. Ord som etsade sig fast bland andra "jag vet

hur krossad människa

luktar i annans näsa"
Som en dröm dock inte mardörm, en sanndröm snarare...
Ju fler läsningar desto mer gillar jag denna:)
2010-03-08
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson