Från Sälen till Smågan tog det tid, minsann!

Trängdes då med 16.000 andra i spåren.

Men vilken tur att jag till Mångsbodarna hann,

i en känsla av att vara en i skocken av fåren.

I Risberg gick ryggen av

men det struntade jag i.

I Evertsberg hade jag skoskav

men fortsatte ändå förbi.

Till Oxberg var det mycket neröver.

I Hökberg hade jag ej tid att stoppa.

I Eldris grät en kvinna över

en mugg med tappad blåbärssoppa.

Sen var det bara 9 km kvar

till målet i Mora - skidades med måtta.

Och min sluttid den var

elvatjugosexfyrtioåtta.

Stel i kroppen öm som fan,

men jag gjorde det i alla fall.

Nästa år jag kanske kan,

ha en annan tidsintervall.