Om

 

vågar du min allra tunnaste hud
vill dina händer

mitt nakna

bär dina
steg
brevid  mina
en stig

håller din röst hela vägen till min

då är det nog vi

Fri vers av Carola Zettergren
Läst 780 gånger och applåderad av 38 personer
Publicerad 2010-03-12 13:40

Skriv ut
Spara som PDF

Lavinia Röd Jisses, nu läste jag den igen och blev helt tagen! Fantastiskt! Märkligt hur orden når oss på olika sätt olika dagar? 2013-04-12

nånja jorå så atte..den här golfströmmiga vinden gick igenom ett antal vinterjackor.. 2012-05-07

Anita Hanssen BRAVO! 2012-03-30

ej medlem längre Jag ryser! 2011-10-12

Suzy med punkterna Mer än vackert 2010-03-14

Catharina Edin Älskar ju slutraden, 'då är det nog vi'. Som en slutsats. 2010-03-12

stenen/ Yv Ericsson fantastiskt ömt och vackert. 2010-03-12

Melona En mycket stark dikt, trots det tunna nästan viskande mellan raderna, denna tillbedjan, eller längtansönskan, så mycket hopp och allvar det kan rymmas i ett om... En av de vackraste och skiraste dikter jag läst, den känns ända in. Tack. 2010-03-12

Gunnel André Alltså, Carola, detta är det känsligaste och finaste jag läst på mycket länge. Applådåska och bokmärke! 2010-03-12

Bodil Sandberg Den här dikten älskas - bär dina steg bredvid mina en stig ..så oerhört fint! 2010-03-12

Lavinia Röd Väldigt fint! Här lyckades du rama in något! 2010-03-12

Elaine.S Så fint , så mjukt ... 2010-03-12

Måna N. Berger Med allvarsam ömhet, varsamt skrivet! 2010-03-12

papillon Tunn, spröd och skimrande text, med samma länge kvardröjande klang som i ett av farmors efterlämnade munblåsta vinglas - jag har sagt det förr och jag säger det igen - ditt handlag med språket är gränslöst och underbart 2010-03-12

Åsa Pyke Sprött och vackert skrivet. Ljuvligt! 2010-03-12

Lili Samuelsson mm, det är det nog då naket, skalat språk, ömt och tilltalande, mi lajk 2010-03-12

ej medlem längre underdundermegamaxikalas! 2010-03-12