Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är samma läppar, samma händer. Det är vi och det är fortfarande inte vackert.


Vad jag vill

Jag vill synas
du mörkar mig
tar på och av
men vidrör aldrig
där jag kunnat le

Jag vill möta
en blick igen
inte bara se
sprucken självbild
reflekteras i svart pupill
bortviftad av dina
ögonfransar

Jag vill känna
kittel i min bröstkorg
darra intill
någon annans hud
kanske inte längre
din

Jag vill finnas
bortom kylan du ger
som får mig att skaka
du skakar endast
av friktionen mellan
din kropp och min
som förblir
anonym under
dina händer

Jag vill älska igen
men kommer aldrig
dela dag med dig
så jag måste sluta
avguda varenda natt
du rör vid mig




Fri vers av malin...
Läst 260 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-03-15 22:19



Bookmark and Share


  Andreas Widell
må människa älska dig innerligt,
tills dess kan jag omfamna dig...

stryka mina fingrar genom ditt hår...
och den stunden är det inte jag som tröstar mig...

ty den stunden finns jag endast där att trösta dig...


Du må med eller motvilligt dränka min t-shirt med salta tårar,
en axel åt gången.


Och du,
nog kommer din riddare allt snart ska du se.
2010-03-21
  > Nästa text
< Föregående

malin...
malin...