8 dikter
kartongkistor, bortglömdheten är benvit, kramandes jord flocken försvinner in i det synliga men du är bakom dem, kullerstenarna håller upp din längd, inuti skelettet sjunger det mjuka
sprickor i leran, ansiktet ryttarna följer dig, ut ur fabriken tar omklädningsrummen med sig
nakna vackra män med erektionen inmonterad i andra mäns kristendom tar på sig själva, genom natten snubblar neonet
chefens rum breder ut sig avdelningarna rivs låntagarna, böjda över skrattet vi är förlängningar, hopknutna lakan ner mot gräset
fängelsefönstren på hall lyser som gula utslagna tänder på en skolgård
åttiotalet, den sista utopiska fantasin de landar på den nedlagda flottiljen blommor tröstar sjukdomen döden tröstar, fåglarna drar upp igen
leker längre in i staden nu asfaltskogens högsta papperskorg spänner sig över den näst längsta åter blod levrat på knän
bilarna styr vatten in i kylsystemet de som sitter i plåtskölden nås inte av att luften blir ett mörkt finkornigt stoft som stiger upp rör sig över gatorna som främmande människor
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 1447 gånger och applåderad av 29 personer Utvald text Publicerad 2010-03-18 23:25
|
Nästa text
Föregående Christer Eriksson
Senast publicerade
fågeldikterna plan b dödsorsaker system pulver usama obama kropparna runt anläggningen församlingshem Se alla |