ett klafsande grusdoftande lerstråk 

geggar och förlustar sig

när våren ställer sig mitt i vägen

hoppar retfullt jämfota i vattenpussarna

skvätter flinande och skadeglatt

hejvilt omkring sig

blåser på mig och får bilder att kittla i näsan

en massa knallfärgade stenkulor och

polkagrisrandiga hopprep

det där som kittlade mest

var nog ändå

den allra första tussilagon