irrar du inte längre
i ILLUMINATIs labyrinter
inuti Rom
kom du ut i den sista
solen
på Siciliens uråldrigaste vårstigar
mellan hav och
grottan där din
allra skrämmandeste dräkt
ömsades
i tusentråd
tills skrattande anden
vågade naken
möta sitt ljus
nu
var du spegelbilden som rymde
alla oss; Scorpioni
dold i en ask i en ask
den japanska antimaterian
i
mindre än en snökristall på Pluto
i relation till sextiosju jupitrar
503 merkuriusi
kvävde dina vackraste bokstäver
hotade din isotopiska ö
brände i iris
splittrades nästan
vårt ambigram; SOSILISOS
i ett litet steg mot
Jesu far, ty
materiens saga skulle sprängas
bestråla intet
som genom magnetiskt dubbelriktade laserströmmar
och krocka och
bli nästa universum
det enda
där Venus slukar
Mars så vi självklart
älskar spänningen
för spänningens sköna skull
tills maffioso må uppgå
i ren rök
bakom inga ridåer
där allt som lagras blott lagras för minnet