Likt ett blåmärke som blekts men ännu ömmar finns han på mig än. 19/3 kommer och går. Jag blir ett år äldre och han finns kvar som förnimmelsen av en fot hos stympad man. Vi som skulle åldras tillsammans fyller 26 på skilda håll. Jag är ihåligt ensam trots hundra gratulationer och från honom hör jag aldrig mer ett ord. Så passera 19/3 och kom aldrig igen. För i år lät du ekot studsa obarmhärtigt i mig. Odämpat och alldeles för hårt.



19/3 nu påminner du bara om alla andra år.