så kommer dammet
och lägger sig i sidled
med mina nerver

så mycket lugn som
annars forsar
blir genast orena

jag blir inte arg
aldrig skrikit åt eländiga
egoistiska karlar

så mycket ilska
strömmar ändå
till ohörsam son

så kommer skulden
alldelse för tung
för att bära

jag blir inte arg
aldrig på honom men
på evighetsbeteende

så prioriteras sonen
och sedan dotter
sist kommer jag

så kommer skriet
ut i ingenmansland
ropar bubblor

jag blir inte arg
aldrig på kärleken
bara på mig själv