Jag var alltid ensam
tills du kom från ingenstans
tog mina känslor till dig
och vårdade dem i din famn

Sann kärlek är nyckeln
med åren har själen blivit bitter
smaken av svavel förintar
det sunda och varma i tanken

Du ryckte mig ur min dvala
den mjukaste sömn jag upplevt
du lämnade mig till maskarna
du lämnade mig för honom

Vet människor om vad jag tänker?
vad jag planerar i ensam tystnad
de sade att kärleken värmer
kallt stål i ett gapande svalg

Föräldrarna blir de första
ska häfta fast dem i dig
delar av det du föddes ur
äckliga mänskliga insekter

Jag lyssnar genom väggar
ser hur du gråter av smärta
jag darrar av vällust och ilska
ska spika fast dig på korset

Ska slå tills det inte längre
finns någonting att slå på
Ska hacka din jävla skalle i bitar och
pissa på ditt grå avfall till hjärta

Du gråter
Jag tittar
Jag skrattar

Nu börjar jag...