Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett ganska vanligt fenomen. Att lura sig själv till att tro att man släppt taget.


Namnsjukan

Säger man ditt namn
tillräckligt många gånger
försvinner du då?
Eller är det för att pränta in
den vackra bokstavsordningen
innanför ögonlocken?

Jag säger ditt namn
när jag inte borde
När jag egentligen inte får

Ditt namn studsar
mot fel trumhinnor
Registreras
i fel sinnen
Bankar sönder
fel känslor

Jag inbillar mig att upprepandet
av ditt namn ska leda mig
Till rätt plats
Rätt famn
Rätt hjärta

Jag blundar för det realistiska
Blundar för skammen
Jag blundar för dina tårar
som glimmar i skenet av gatlyktan

Det är inte en medveten tanke
Men jag inbillar mig att stegen blir lättare
av att forma ljuden
Att ditt namn som passerar mina läppar
ska lossa mig från mina bojor
Lossa mig från tyngden som kallas du




Fri vers av Mikaela P
Läst 245 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-03-28 08:04



Bookmark and Share


  Caprice! VIP
Funderar över näst sista raden - vill skippa "mig från", då blir dikten tätare och ger samtidigt bättre plats åt sista raden. På samma sätt vill jag dra ihop i den näst sista strofen också - genom att ersätta "jag blundar för" med "och" (dina tårar). Då får du även fram en smidigare rytm. Take it or leave it! ;-)
Annars tycker jag riktigt bra om den här. Säg ett ord gång på gång och det förlorar rätt snart sin betydelse. Tyvärr fungerar inte namn på det sättet.
2010-05-23
  > Nästa text
< Föregående

Mikaela P
Mikaela P