Det är först nu som jag kan ta mig för
det mesta som samlades har fått ligga.

Ingen kan förstå hur det är
att leva med en hamster.
Varje gång jag kastat något
har jag hört hans röst:
det där kan man använda någon gång.

Reklamblad från början av nittiotalet,
javisst, fläskkotletten var billig då.
En trasig sockerskål, kanske kunde den lagats...
Många var de tillfällen som jag kastade
och han hämtade tillbaka.

Tror det fanns en form av trygghet i gamla saker
separationsångesten gjorde att han
var tvungen spara allt.
Tillslut gav jag upp, för jag älskade honom högt

Hade jag ställt honom mot väggen
hade jag krävt att han skulle slänga allt,
annars hade jag flyttat, så hade han
blivit evigt olycklig, för han älskade mig,
kunde inte leva utan mig, inte utan alla saker heller.
Jag kunde inte leva utan honom,
något ultimatum ställdes aldrig......
jag valde att älska medan det ännu fanns tid att älska.

Svårt att förstå kanske
men han gav mig så mycket,

Vi älskade bland torkad basilika och reklamblad
Vi älskade bland tidningsbuntar och sedan länge urväxta kläder,
bland söndriga skor och spruckna muggar.

Det är först nu som jag kan ta mig för
det mesta som samlades har fått ligga.

Jag begär inte att någon ska förstå,
blott respektera