hon är ännu kvar
i jasminblomman
i vindens smekande kväde
om humlors dova brummande

delar tålmodigt sin väntan med frosten

hon är kärnan
i körsbärets kött
roten i tebladens tjära
mjuk vilad i moders doft

precis innan blomman öppnats

så kom hon till världen
med ögon fulla av pärlor
och sky
som klingar av snödroppars skri

och fortfarande idag
forsätter hon allt högre