en ljusblå bil
och en snöflinga
slåss om utrymmet

det saknas plats
att andas

jag tror på syremolekyler
och hallonpaj
men fönsterrutan spricker

som ett nyvaket barn
inte minns hela verkligheten

far förbi den vänstra kammaren
trängers sig in i kapillärerna
och begraver venerna djupt

som ett band över bröstkorgen
fryser fast