snubblande och ljusblå
inuti dina pupiller

fladdrande som lågor
i ditt vänliga mörker
där mina hemligaste sagor
tovar ditt bångstyriga hår

som av barnfota morgondagg
bubblar den mjuka tystnaden

plötsligt vaknar jag
med din näve långt ner i min hals
inser snabbt att även en sked
är gjord av stål

som kvinnor är siluetter
fyller jag i konturer
med bara tänderna