ljudlösa träd faller till marken
genom och ut
ur sidornas fladdrande tomrum

det är inte att ljuset
inte är välkommet
eller att rummet
kommer att explodera

det är tidsaxeln som sjunker
när din ensamhet vänder blad

1000 vikta tranor senare
slår vi genom ljudvallen
som vilda stegrande vågors
djuriska dödsdanser

andlöst lyfter de från ytan
som fåglar av glas