detta var ögonblicket
då vi utan att märka det
var omättligt ögonsköna och elektriska

vi lämnande odödliga gitarrsolon
rinnande på kyrkogårdarna
och ingen uthärdade oss

hade jag bara anat
att detta skulle vara över efter fem minuter
hade junibacken sjunkit för länge sen

slås du aldrig av
hur kusligt lätt din färd är
du trolösa vattendroppe

en puss på kinden
skorna i hallen
maten på bordet

ur strid går du alltid fri
sväljer spänningsvärken
som två magnecyl brus

värmen är på
sängen är bäddad
men inte förundras du dessa under

du lämnar huset
och bara helt undantagsvis
får du en yxa i huvudet

du märker inte att du inget märker