Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kanske en kram?

Jag ville att du skulle vara stolt över mig, jag ville att du skulle ge mig kram och beröm
jag fick kyla och ensamhet.
Jag skulle klara mig själv, och jag skulle ta hand om dig också...
En liten spinkig varelse, utan trygghet utan nån att få hjälp av
skulle leva själv,
en sönderslagen spegel,
en sönderslagen talrik,
en sönderslagen näsa,
en sönderslagen hjärta.

Lögnerna var värst...
Jag ramlade,
jag gillar inte att äta ,
jag fryser inte,
jag längtar hem...
Ingen undrade någonsin varför stanade jag så länge på skolan,
varför var det ingen som frågade efter mig,
vem kammade mitt hår?
vem tvättade mina kläder?
Alla visste det djupt inne men hoppades att det skulle inte skada mig för livet,
att i den lilla kroppen bodde en liten kämpe,
en konstnärlig själ som skulle bearbeta sina smärtor genom färg på duken,
genom ord på pappret,
genom frigörande dans...
Där kom en massa beröm,
livet kan ge en ett nytt chans
ett nytt familj som ger en kärlek,
trygghet
även om det är bara i tankar
så kan det göra mycket!




Fri vers av Destino
Läst 701 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2010-04-01 01:46



Bookmark and Share


  aol
oj den kändes i hjärtat, sänder en liten kram till ett fint diktarjag
2013-03-27

  Nasrin
Mycket stark och berörande! Kram
2010-04-07

  Nina Nightwish VIP
Bra skriven text, den känns i hjärtat..
2010-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Destino
Destino