Numera har jag författat
så hemskt många skriverier att de inte skulle få plats i
hundra eller ens tusen
papperskorgar. Bara i den elektroniska får
allting plats
åtminstone potentiellt
trots att den är mindre.
Papperskorgarna de orangea
fanns också i hårdare plast, ofta hängandes utomhus
på ganska rostiga stolpar
med en tydligt papperskastande
streckgubbe på,
men nu måste det redan
ha gått år
sedan jag såg någon.
Bara en och annan sophämtare susar förbi
i orange dräkt
fast vissa bland dessa farbröder rentav
är yngre än mig. Idag
sker min enda dagliga
kontakt med orange
via symbolen för Firefox
eller Java update
eller apelsinskalning, ibland
någon tjej med orange
nagellack - för vem vill köra
med en hel bil som verkligen syns?!
En period bar jag orangea
skjortor
precis som jag sett på kort
från 70-talet, men idag
ser jag den helst som en komplementär kulör
för jag har lärt mig ha smak
att utsråla lagom aptit
trots att den är större än någonsin.