När dammet bildar sjok i tjocka lager

och bordet fyllts av saker till sin bredd

då väcks av våren, stiger ur sin bädd,

vår städlust strax ur grynings arla dager 

Då ruskas mattor, torkas duken fager

snart blottas fönsterkarmen förr förklädd

så skuras golven, stugan blir försedd

med egen själ, som förut tycktes mager

ja, kanske har nu våren väckt till liv

den glädje som finns dold i vinterns tid

dock luras vi vartenda år igen

trots vetskap om all vilans krafters id

gör vinterns slummer verksamhet fiktiv

som gäckar vårens tankar något än 

©  Birgitta Wäppling, 7 mars 2008