jag hånglade aldrig, med Marcus på balen,
han frågade aldrig, han sa jag var vacker



jag örfilade en kille istället, på färjan tillbaka
och Marcus skrek att han också ville ha en



och sen sprang vi till bussen, i regnet
och frös halvt ihjäl på Backaplan
och garvade åt allt det där vi bara förstod just då


taxin hade musikanläggning
och jag trodde Fredrik skulle sprängas av lycka


det tog flera låtar på Sandras stereo innan vi levde igen
liksom med kroppen

och vi åt säkert något onyttigt
vände ut och in på allt dom sa
levde
och sen somnade vi nog i en hög

medans stereon tystnade
och morgonen vaknade



det var väl liksom inget
som hände mer den natten