Vår hjälte kände sig besynnerlig när han vaknade nästa morgon.Var befann han sig egentligen?Natten hade plågat honom med konstiga drömmar, en del av erotisk natur, han drömde om sedlar och pengar, plötsligt hade han suttit på ett snälltåg och sett den vackra Daniela framför sig, med ett vapen, eller kanske var det en mobil hon hade i handen?
Han satte sig upp i soffan och ruskade på huvudet.Så mindes han plötsligt Linnea, hennes......han vågade knappt tänka tanken, men hennes gudomliga skönhet.Han hade ju givit komplimanger om denna, men hon hade skrattat och tyckt att det hela var löjligt.Han kände inte riktigt igen sig här, jo det var enkelt han kände igen pärlhyacinten, men på vilken adress befann han sig? Jo, sjuksköterska var hon, hoppas hon kommer hem snart tänkte han lite cyniskt och gick ut på toaletten.

Fram på eftermiddagen gick det i dörren och där stod Linnea livs levande framför honom med ett blygt och älskvärt leende.Hon neg nästan,det var som förr i tiden han han tänka.......

- Hej,sa hon, hur är det med dej då?
- Jovars......lite virrig just nu.........
- Förlåt vad hette du.....?
- Hette? Hmm....jag heter Jan om jag inte minns fel.Men som sagt jag är lite....vimsig just nu.
- Jaa..sånt där är ju inte lätt alla gånger, fnittrade hon, och gick ut i köket.

Vår hjälte stapplade ut i köket, han måste ju försöka kommunicera i alla fall även om han verkligen kände sig som en slagen hjälte just nu.

- Hmm......harklade han sig ..hur gick det på sjukhuset då?
- Jo ganska bra.Som vanligt.En hel del blev utskrivna idag och då känner iallafall jag mej nöjd.
- Joo...det förstår jag verkligen.
En pinsam tystnad följde.Linnea lagade mat med bravur....

- Fint du har här, sa han.Och så minimalistiskt.Ungefär som jag hemma.Men min städerska har slutat.
- Så synd då.
- Njaa....det vet jag inte, hon hade så mycket ideer.Får jag kyssa dig?

Linnea skrattade igen, det var en konstig situation det här men hon kunde ju inte förneka att hon kände ett intresse för hela situationen även om den var lite annorlunda.Han kysste henne på kinden och satte sig vid köksbordet igen.

- Tänk vad skönt när våren kommer, sa han, ja duvet....vårkänslorna och det där!
- Jaa, underbart tycker jag.
- Jag känner mig liksom utanför en tunnel, och när jag....ser dig, ja det är bara visuellt, så närmar jag mig själv!
- Ja, det kanske funkar så.
- Jag har lämnat ALLT bakom mig.
- Det låter skönt om det där "allt" var så jobbigt.
- Mycket jobbigt.

Han stumnade plötsligt.Linnea lagade en enkel måltid, men vår hjälte blev stum för första gången under denna tid........