Stranden som var enslig och tom inbjöd till närhet. Solen som gick ner i väster brann med sin största färgprakt. Ett sken av både rött, oranget och lila. Den romantiska känslan spred sig inom henne. Hon sökte med blicken efter konturerna av en manlig kropp. De lagom muskulösa armarna och en vacker solbränna som fyllde varje del av hans hud. Den kroppen hon mötte en natt efter badet i månskenet. De hade inte setts sen dess och hon hade undrar var han tagit vägen. De som barn hade växt upp varit vänner kunnat prata om allt och löst många problem som de som barn. De hade skrattat och fantiserat om framtiden. Hur de skulle älska varandra i nöd och lust. Många barn skulle de få. Flickan som skulle likna henne och bära hennes vackra blick som han beundrade så. Pojkarna som var skapat som en avbild av hans kropp.

De hade länge pratat om att när de gått ut ur skolan och skaffat sina utbildningar skulle gifta sig och bygga sitt bo. Fantasierna och framtidstron hade varit stor. Men inte ens den största tro kunde hålla vad den lovat.

En dag när hon kom utanför hans hus där det alltid doftade gott av nybakat. Där skratten från den stora familjen hördes långt ner på gatan när hon kom. Den dagen var det tyst när hon närmade sig hans dörr. Det var ingen doft som kändes långt där ner på gatan. En stilla oro och klump i magen kändes. Tankarna på vad som hade hänt kom. Varför hör hon inget? Varför doftar det inte av den hemtrevliga känslan?

När hon kom utanför hans dörr så såg hon att den var stängd. Den som annars alltid stod på glänt för att just känslan av välkomnande skulle finnas där. Hon kände på dörrhandtaget. Det var låst och ingen hördes hennes bultande på dörren. Tankarna for omkring och illamåendet var nära. Var befann det sig? Varför öppnar de inte? Det var ju till sommaren de skulle fara bort en längre tid och en var inte ens våren här utan det droppade fortfarande av vinters regn.

Baksidan av huset var tomt. Dörrar och fönster var väl stängda och gardinerna var fördragna. Hade hon i alla fall missuppfattat när de skulle åka? Nä, de sa att de skulle till släktingar i ett annat land till sommaren, men att de skulle komma tillbaka så snart sommaren var slut. Det kan ju vara så att de åkt tidigare då hade han ju sagt det hennes stora kärlek och livskamrat.

Hon vet inte hur hon kom hem, men väl hemma så slet hon upp dörren till sitt hus sprang rakt igenom huset till sitt rum. Väl därinne så låste hon dörren och slängde sig på sängen. Varför var han inte ärlig? Varför ljög han?