Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mänskligt

Rädlslan är för stor och stark för att göra något alls.

Under ytan.



Rädslan, vårt starkaste vapen idag.

Lamslår oss från att vara våra stora Jag.

Uppleva vårt enorma medvetande.



Jag är rädd, skiträdd.

Rädslan gör oss elaka.

Rädslan trycker upp oss i ett hörn.

Rädslan gör oss ensamma.

Rädslan gör oss bittra.



Under ytan, skäms jag för mig själv.

Galenskap!



Solen skiner och jag sitter på en het buss där dammpartiklarna slåss om utrymmet.

Naturen i trasor utanför ett rispat fönster.

Utanför kuvösen.



Vi rädda robotar låser in oss.

Vi sätter oss på en buss en måndag förmiddag när solen lyser på naturen, på djuren, på oss.

Vi bryter alla naturens mönster.

Vi våldtar Moder Jord.

Vi sätter oss på en buss och dundrar fram i trasorna av paradiset.



Vi rädda robotar stirrar rakt fram eller ingenstans.

Vi rädda robotar "lever" i våra enmanskuvöser.



Skiträdda.



Vi har glömt vad som är vi.

Våra tomma blickar stirrar ut i ingenstans.



Kvar finns bara rädslan.




Fri vers av sanrie
Läst 248 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-19 20:40



Bookmark and Share


  Taggsvamp
Om vi vore trygga i oss själva skulle vi nog ta hand om både oss själva och resten av jorden, ha styrkan till det också.
Bra beskrivning av rädsla och vad mänskligt är!!
mycket tänkbar! Tack för en fin text!
2010-04-19
  > Nästa text
< Föregående

sanrie
sanrie