Kanske vore det bäst att bara ignorera.

Men om det inte går?

vad gör jag då?

ska jag bara kväva allt i halsen och låtsas som att du aldrig funnits?

Jag vill så mycket

men det kommer du aldrig att få veta.

Kärlek.

Att det ena stunden kan vara så underbart och andra göra så förbannat ont.

Hela livet är uppbyggt kring det

ändå är vi ofta rädda.

Du ser inte mig

men i mina tankar ser jag dig hela tiden.

Jag både hatar och älskar det på samma gång.

Känslan är vidrig men ändå vacker.

Fast jag vet att i slutet kommer den att skada mig.