Med färger som vill ropa,

Här är jag! välkomna min existens

För där regnbågen slutar, finner vi skatten,

skatten att vara de unika sammansatta människor vi är.

Dessa själars samhörighet, så omslutna av Guds kärlek.

Så hur kan vi då ta oss rätten att dömma, den kärlek som slår rot,

slår rot för att det vill växa?

och hur kan vi fråga oss om Guds kärlek slagit rot på fel ställe?

är inte all den kärlek som slår rot och växer, en livskraft som brutit ut

med en enda önskan att få existera.

Så ej räds jag den existens som ryms under din himmel.



Ty i din himmel inga kval, inga tvivel alls


för det som växer i kärlek


växer tusenfalt.